Lejonhjärta kap 1-2 (block 432): Page #23
Original title: 44597.jpg
HTML
jag ville säja nånting men jag kunde inte
jag bara låg där och hörde hur duvan kurrade
och bakom kurrandet eller mitt i kurrandet eller hur jag
ska säja hörde jag jonatans röst fast den lät
inte som vanligt det var bara som en sorts viskningar
i hela köket det låter väl nästan som en
spökhistoria och man skulle kanske ha kunnat bli
rädd men det blev jag inte jag blev bara glad så
jag kunde hoppa upp i taket för det var så
härligt allt det som jag fick höra
jo då visst var det sant det där med
nangijala jonatan ville att jag skulle skynda
mig att komma dit för där är så bra
på alla sätt sa han tänk bara det stod
ett hus och väntade på honom när han kom -dit-