Lejonhjärta kap 1-2 (block 432): Page #22

HTML

av dom här på bakgården och det är ett evigt

kurrande nu på våren

då hände det

bäst jag ligger där och gråter med ansiktet i kudden

hör jag ett kurrande alldeles nära och när jag tittar upp

så sitter där en duva på fönsterblecket och ser

på mej -med sina milda ögon- +-så mild och vänlig-+ +med sina snälla ögon+ en snövit [understruket] duva

märk väl inte en sån där grå som duvorna på

gården en snövit duva [...] [tror det är ett kommatecken] -[tankstreck]- ingen kan förstå hur

det kändes när jag fick se den för det var ju precis som i sången - "kanske en kväll flyger en snövit

nduva hem till ditt tjäll" och det var som om jag

om igen hörde jonatan sjunga det där "då lilla

skorpa vet jag din själ det är" men nu var det

han som hade kommit till mej istället