Lejonhjärta kap 1-2 (block 432): Page #21

HTML

hitta på så ofta jag grät mycket

det gjorde jag

men sen kom jonatan och tröstade mej

ja han kom -och det- +å vad det var+ var skönt +allting blev bra igen nästan+ han -måste ha förstått- +förstod nog+

där i nangijala hur jag hade det utan honom

och han tyckte väl att han måste trösta mej

därför kom han till mej och nu är jag -inte- +-i alla fall- +inte så+ lessen

längre nu bara väntar jag

det var en kväll -i förra veckan- +för lite sen+ som han kom

jag var ensam hemma och jag låg och grät efter honom

och var rädd och olycklig och sjuk och eländig

-så jag inte visste vad jag skulle ta mej till- +värre än det går att tala om+

köksfönstret stod öppet för det är såna

varma sköna vår kvällar nu jag hörde

hur duvorna kurrade där ute det finns massvis