Lejonhjärta kap 1-2 (block 432): Page #10

HTML

en vacker sorglig sång tycker jag det är

men jonathan skrattade till när han hörde den och så

sa han

det du skorpan du kanske också kommer flygande

till mej nån kväll från nangijala och sitter där

som en snövit duva på fönsterblecket gör det

är du snäll

jag började hosta just då och han lyfte

upp mej och höll om mej som han brukade

göra när det var som värst och så sjöng

han

då lilla skorpa vet jag

din själ det är

som för en stund vill vila

i famn så kär

inte förrän då kom jag att tänka på hur