Lejonhjärta kap 1-2 (block 432): Page #9

HTML

timmar och vi pratade om nangijala men

ganska tyst för att mamma inte skulle höra det

hon satt och sydde som vanligt men hon har symaskinen

inne i rummet det rummet där hon sover

- vi har ju bara ett rum och kök vetja

dörren dit in stod öppen och vi kunde höra

henne sjunga den där vanliga sången om en sjöman

långt borta på havet det är väl pappa hon tänker

på kanske jag minns inte så noga hur den är

jag kommer bara ihåg några rader som är så här

dör jag på sjön du ljuva

kanske en kväll

flyger en snövit duva

hem till ditt tjäll

då till ditt fönster ila

min själ det är

som för en stund vill vila

i famn så kär

-så är nog biten [gissning]-