Lejonhjärta kap 3 (block 433): Page #2

HTML

mot ån jag sprang och sprang ...

och där nere på bron satt jonatan

min bror han satt där, hans hår lyste

i solskenet och om jag också försöker berätta det

så kan –ingen begripa hur det kändes- +jag ändå inte tala om hur det kändes+

att se honom igen

han märkte inte att jag kom jag försökte

ropa ”jonatan” men jag tror att jag grät

för det blev bara nåt litet konstigt läte

jonatan hörde det i alla fall han tittade

upp och fick se mej först var de som om han inte

kände igen mej men sen -såg- -gav han till- +skrek han till+

- ett glädjetjut– och slängde metspöet [enl. boken] och kom

rusande och högg tag i mej precis som

om han ville känna efter att jag verkligen hade kommit