"Svenska hemväfda Tyger"
Att modevärlden betraktade utländska material som smakmässigt överlägsna svensk textiltillverkning blir speciellt tydligt då årgången 1818 avslutas med en beskrivning av ”Svenska hemväfda Tyger”. I början av artikeln garderar sig redaktionen mot potentiellt förebrående läsarinnor eftersom de inte avlutar årgången med modskostymer från utlandet. Deras förhoppningen är att läsarinnorna ska förstå deras goda avsikt eftersom de tänker på ”dem som älska det inhemska”. Förmodligen kan detta ses som en respons till rådande samhällsdebatt. I politiska sammanhang utpekades ofta omfattande import som farlig för svensk ekonomi och självständighet. Dessutom är mode av sin natur flyktig och föränderlig. Det som ena månaden var högsta mode kunde i nästa utgåva anses som föråldrat. Denna föränderlighet uppfattades ofta som vådlig gentemot den stabilitet och struktur som äldre traditioner och seder stod för.
För de som kände sig manade att söka sig till Västerlånggatan, där tygerna fanns till salu, bifogades en provkarta med sex tygprover som visar på olika mönster och färger. Tygerna beskrivs som både vackra och användbara för ”den allvarsamma husmodern som för flickan”. Dock anses dessa inhemska tyger passande för de som ”icke vilja eller behöfva visa sig i en grannare costume”. Till skillnad från de mer exklusiva utländska tygerna, som ofta framhävs för sin praktfullhet och elegans, är de svenska textilierna för dem som vill hålla en lågmäld profil.