Det förföriska fjärran
Även den mest disträe läsaren kan inte undgå de utrikiska spår som ringlar sig som en röd tråd genom hela Boijemagasinet. Detta gör sig särskilt påmint i den uppsjö av tyger som beskrivs och rekommenderas. Människans instinkt att röra på sig hade under 17 och 1800-talen fått helt nya verktyg för att uppfyllas vilket gjorde att varor kunde röra sig snabbare och via fler människor än förut. Kolonialismens och handelns växelverkan garanterade strida strömmar av varor från hela världen tillbaka till Europa.
1800-talet var också en specialiseringens tid. Det ökade utbytet mellan länder innebar att alla nödvändiga varor inte behövde produceras inhemskt, utan istället kunde man specialisera sig på det man hade bäst förutsättningar för. Detta märks också i Boijemagasinet där särtypiska varor gör sig påminda, såsom det engelska tyllet eller kinesiska krusfloret.
Olika tyger som nämns i magasinet kommer från olika delar av världen. Från Skottland sägs det komma både sammet och flor, från England läder och tyll. Vid flera tillfällen nämns även så kallat "Madras-tyg", som inte nödvändigtvis behöver komma från Indien, men som har sitt ursprung från staden Madras i södra Indien. Frankrike står självklart för det mesta av modet, men även vissa tyger såsom krusflor och kashmir. Vissa tyger påtalas explicit vara imitationer, såsom det franska krusfloret sägs vara en imitation av det kinesiska. Vissa tyger, såsom skotskt sammet och franskt kashmir, får antas ha vävts inom länderna i fråga av importerat råmaterial från fjärran länder. Italienska halmhattar verkar vara särskilt dominerande bland hattar. Om man ser bort från materialet ett slag ser vi fler utländska tendenser. Vissa ryska modeinfluenser tycks finnas, främst vad gäller fotbeklädnad. Ytterst få, men några inslag av ungerskt och amerikanskt hittas i magasinet.